För att vi ska kunna leva alla olika människor tillsammans krävs en acceptans för andra och för det okända. En acceptans som vi INTE får genom att sätta upp nya normer eller att försöka leva in i andra normer. Just detta är en orsak till varför jag reagerar så starkt mot det nya träningsidealet. 

 

Det är skillnad på att göra saker beroende på vad man har för tankar bakom, som jag skrev i tidigare inlägg räcker det med en förståelse. Jag menar en förståelse för vad som har format ens eget beteende och varför vi väljer att leva våra liv som vi gör. 

 

Det är skillnad på att göra saker helt av fri vilja, eller att omedvetet nästan tvingas in i det. 

 

Samtidigt förstår jag hur förbaskat jävla svårt det är att skilja på dessa saker. Och även när jag vet att jag gör något pga normer/förväntningar så är det svårt att ändra på just detta beteende. Varför? För att jag är rädd för vad andra ska tänka och tycka. Det är detta jag menar med att omedvetet tvingas in i något.

 

Jag köpte just en sjukt dyr epilator, för att det är "självklart" att man ska ha stubbfria ben på sommaren. Jag köpte en epilator när jag vet hur jävla fattig jag kommer vara i sommar, men det blev min prioritering. Detta är ännu ett exempel på när en människa omedvetet tvingats in i normen. För inte fan skulle jag väl lägga mina pengar på en epilator om det ansågs "vackert" för kvinnor att ha håriga ben?

 

Till sist vill jag lyfta fram ett svar från mitt förra inlägg. Det kommer från en vän som berättar att hon är i en miljö med hälsofreaks, där det kan anses "busigt" att äta en fruktsallad. Som ett resultat av detta berättar hon även att hon börjat få dåligt samvete om hon t.ex. skulle äta godis mitt i veckan.

 

Ett tydligt exempel på vad jag innan har försökt att få fram.

 

Det är vi, samhället som "skapar" dessa normer. Det är också vi som måste förhindra dom. 

Vi kan väl hjälpas åt, visst kan vi det?